Det finns något oroande över Anna Lambergs verk. Här ruvar tomhet och saknad men även passion och längtan. Döden är inte bara ett tema utan närvarar lika mycket i den återkommande djupa svärtan. Men här finns även det bländvita – inte nödvändigtvis som en motsats, utan kanske som en annan dimension av tomhet – och allvaret balanseras ofta känsligt upp med lekfulla element. Vid flera tillfällen har hon erövrat okonventionella utställningslokaler och sammanhang, och tagit sina erfarenheter från det iscensatta fotografiet och applicerat det på scenografiska arbeten.
I sin helhet vittnar Anna Lambergs konstnärskap om mod, sensibilitet och integritet.
Göteborgs Stads Kulturstipendium 2013
——
”Lova mig att inget kommer att hända” hette en sparsmakad, naken utställning på Fotohögskolans galleri Monitor. Anna Lamberg har modet att ta sig an vår tids starkaste tabu, döden. En tom gunga som hänger från taket och två fotografier badar i ett ödsligt, iskallt vitt sken. I Lambergs iscensättning gestaltas döden genom livet – livet som något flyktigt och undflyende. Tomhet är något av det svåraste som finns att framställa. Anna Lamberg är befriad från klichéer när hon ser rakt in i varats outgrundlighet.
Nominering för Göteborgspriset 2010/Nöjesguiden
——-
”Vitt. Som rent mjöl i påsen. Oförvitligt. Å ena sidan. Å andra sidan mäklarnas samtida inredningsideal drivet över mardrömmens gräns. Det perfekta i stelnad form. Ingen plats för liv. Scenbilden till Angereds teaters uppsättning av Roland Schimmelpfennigs Peggy Pickit ser Guds ansikte väcker omedelbart intresse. Och oro. De vita sofforna växer ut i salongen, delar av publiken får bekväma platser. Eller? Scenografen Anna Lamberg osäkrar effektivt situationen. Upphissade hyllor med glas signalerar skört läge.”
Recension GP/Lis Hellström Sveningson för Peggy Pickit ser Guds Ansikte, 20feb 2012